Tre avsnitt och jag har fastnat. Eller ja, jag fastnade efter första avsnittet. Jag kan nu gå ut med att jag var på audition för Big Brother 2012 och gick vidare till nästa uttagning, men tackade nej. Då jag äntligen kommit fram till vad jag vill arbeta med resten av mitt liv så var jag tvungen att tacka nej. Jag brinner för att arbeta med barn och ungdomar, vilket hade blivit en omöjlighet om jag klivit in i huset. Men fan, ibland önskar jag att jag tagit chansen. Det hade varit fett!

Hursom, Big Brother är fantastiskt. Det är männniskan personifierad på bästa sändningstid. Det är ett projekt utav dess like. Att det retar gallfeber på andra, är för mig helt oförståeligt. Vad finns det att reta sig på? De sover, äter, skiter, pippar och super. Diskuterar, tävlar, saknar och älskar. De är vi, men öppet för alla. Jag hade gärna "utsatt" mig själv för den sortens experiment. Jag hade klarat det galant! Typiskt!